Ivana Dobrakovová: Mütter und Fernfahrer
Det här EU-projektet, har inneburit oväntade möten av alla de slag. Sådana jag helst hade sluppit , men också sådana som jag är extremt glad över att ha fått vara med om. Ivana Dobrakovovás Mütter und Fernfahrer (ordagrant översatt: “Mödrar och långtradarchaufförer”) hör till den senare kategorin. Så vitt jag kan se finns hon dessvärre inte alls översatt till svenska. Det är synd!
Jag kan inte riktigt beskriva vad det är som gör att jag gillar den här romanen, eller kanske rättare sagt novellsamlingen, så mycket. Till att börja med blev jag överförtjust i titeln. Den satte igång fantasier och tankar i mig: handlar det om mödrar som förälskar sig i långtradarchaufförer och drar, antingen konkret eller mentalt? Eller är vissa mödrar som långtradarchaufförer, aldrig hemma och när de någon gång är på plats ändå på väg någon annanstans i tankarna?
Vi får möta fem kvinnor, Svetlana, Ivana, Olivia, Lara och Veronika. Vid första påseendet verkar det enda som de har gemensamt, förutom att de är kvinnor och att de har någon relation till Slovakien och Bratislava, vara att de har mödrar. Mödrar som lägger sig i, stör, är i vägen men när de inte lever längre, saknas de. Allt dessa kvinnor tar sig för i livet, sätts på något sätt i relation till mödrarna.
Språket är lakoniskt och brutalt ärligt. Ingen av Ivana Dobrakovovás kvinnor ägnar sig åt att teckna smickrande porträtt av sig själva. Alla berättar i jag-form, förutom den yngsta och sista av dem, Veronika. Veronika håller på att gå vilse i tillvaron och kan snart inte skilja sina chatt-bekantskaper från det riktiga livet med vännen Svetlana. Hennes otaliga “förlovningar” med unga arabiska män i Algeriet eller Paris, är spännande men inte verkliga, oavsett hur många bilder som skickas och telefonsamtal som rings. Verkligt blir det först när telefonräkningen kommer och en av “fästmännen” berättar att han just korsar gränsen till Slovakien …
De andra fyra kvinnorna är äldre, men vilse i tillvaron, det är de allihop. Var och en på sitt sätt. Jana är fast med en man hon inte längre älskar, Olivia är nyseparerad efter sjutton år som gift och Ivana påstår att hon skriver en roman om hästar för att imponera på en man hon är intresserad av. Svetlana kan en dag inte stiga upp och gå till universitetet längre utan ligger bara kvar.
När jag tänker närmare på vad det är som håller ihop berättelserna, förutom mödrarna, så upptäcker jag att den gemensamma nämnaren hos alla romanfigurerna är deras strävan efter självbestämmande. På något sätt försöker de fem kvinnorna ta kommandot över sina egna liv och det tycker jag är intressant. De vägar de väljer kan verka både komiska och tragiska och resultatet är inget som någon utomstående bör döma över, men vi kan kan konstatera att deras strävanden är beundransvärda. Och i Ivana Dobrakovovás tappning, dessutom mycket läsvärda!
Författare: Ivana Dobrakovová
Översättare: Ines Sebesta
Omslag: Thomas Kussin
Utgivningsår: 2022
Förlag: Residenz Verlag
Språk: tyska
Betyg: 4/5