Slavenka Drakulic: Till sängs med Frida

Tack vare biblioteket i Svenljunga och min EU-utmaning, fick jag den här fina, lilla boken i min hand. Slavenka Drakulic kommer från Kroatien och representerar därmed mitt tionde EU-land.

Någon gång på nittiotalet läste jag “Marmorhud” av samma författare, men tyckte att den var mer än lovligt knäpp. I mitt minne handlade den om en kvinna som åt upp sin älskare, för att han aldrig skulle kunna lämna henne. Men när hennes namn dök upp i bokcirkeln “Läsa-jorden-runt” blev jag ändå nyfiken och när biblioteket i Svenljunga meddelade att de reserverat “Till sängs med Frida” åt mig, slog jag till. 

200 sidor hinner jag lätt innan jag åker hem till Hamburg, tänkte jag, även om det är födelsedag och mycket släkthäng den här sista veckan. Och det gjorde jag! Faktum är att det bara tog mig två dagar och om jag hade haft möjlighet, hade jag helst läst ut den i en enda sittning.

Slavenka Drakulic är en föregångare till Elin Cullhed: där Cullhed skriver en fiktiv biografi om Sylvia Plath skriver Drakulic om Frida Kahlo. Jag hade bara ett diffust begrepp om Kahlos konstnärskap och liv innan jag började läsa, men drogs från första sidan in i berättelsen. Det enda jag visste, förutom att Kahlo inte var särskilt intresserad av att noppa ögonbrynen, var att hon var gift med en stor konstnär och att hon under hela sitt liv stod i hans skugga. 

Men att hon skulle kunna tacka en svår bussolycka i tonåren för att hon överhuvudtaget blev konstnär, visste jag inte. Hon började måla när hon var sängliggande efter ett otal operationer och på grund av en spegelkonstruktion, var det enda hon såg sitt eget ansikte. Alltså blev det hennes främsta motiv. “Till sängs med Frida” är en skildring av fysisk och psykisk smärta, av att leva och överleva, av att älska och att bli älskad. Slavenka Drakulic tar både ett utifrånperspektiv på Fridas liv och ett inifrån, där hon låter Frida själv komma till tals. 

Berättelsen har ett fantastiskt driv och en nerv som kommer att leva kvar i mig ett bra tag efter att jag lämnat tillbaka boken till biblioteket. Frida kom att leva hela sitt liv, ända tills hon dog som 47-åring, med kroniska smärtor. Om hon tackar bussolyckan för att hon blev en uppskattad konstnär och att hon tack vare konsten träffade sin man Diego Riviera, det låter jag vara osagt. Ständiga smärtor, korsetter, 32 operationer och ett amputerat ben låter i mina öron som ett extremt högt pris. 

Idag anses Frida Kahlo vara en av Mexicos största konstnärer och det går inte att räkna alla affischer, väskor, kuddar och annat som pryds av hennes fejs. Hennes notoriskt otrogne, freskmålande man Riviera torde vara så gott som bortglömd, åtminstone i vår del av världen. Om jag hade varit mer esoteriskt lagd, skulle jag här ha antytt något om karma och rättvisa efter döden, men jag nöjer mig med att småle och fundera på en ny design för mina ögonbryn. 

Och Slavenka Drakulic? Ja, hon kommer definitivt upp på listan med författare som det lönar sig att titta närmare på. Jag är till och med beredd att ge “Marmorhud” en andra chans, men först vill jag läsa “Balkan Express: fragment från andra sidan kriget”, “Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna” och “Katt i Warszawa”.

---

Författare: Slavenka Drakulic

Översättare: Djordje Zarkovic

Titel:  Till sängs med Frida

Utgivningsår: 2007

Förlag: Natur & Kultur

Språk: svenska