Carinas läsår 2022

Året 2022 kommer inte att gå till historien som något annat än ett skitår, tänkte jag när vi på nyårsafton pratade om året som gått. Men när jag nu började botanisera i min läslogg, insåg jag att det läsmässigt varit allt annat än ett skitår, snarare ett riktigt höjdarår! Inte mindre än elva femmor delade jag ut på bloggen och väldigt många av fyrorna var så starka att de faktiskt lika gärna hade kunnat vara svaga femmor. Det där med betyg är svårt och jag har mer än en gång funderat på om det ens är nödvändigt.

Under 2022 läste jag totalt 80 böcker, varav 65 var skrivna av kvinnor. Jag har inte räknat med de två ljudböckerna jag lyssnat på och missat att notera några av de bilderböcker och barnböcker jag skrivit om på bloggen Dagens bok och svenska kyrkans barntidning.

Språken jag läste på var de gamla vanliga: svenska (67), tyska (11) och engelska (2). Mycket nöjd är jag med att ha läst litteratur av författare från 24 länder! Det är en rejäl ökning från förra årets 14, tycker jag.

Läsutmaningen 2022 #10omläsningar22, där jag satsade på att läsa om tio böcker stannade på sex stycken. Det kunde ha blivit sju om jag inte slarvat bort “Räddaren i nöden” av J D Salinger när jag hade två kapitel kvar. Men när den dyker upp ska jag läsa klart den, det ska jag verkligen! Det var en rolig utmaning, även om jag var segstartad och inte riktigt gick i hamn, men flera av de gamla favoriterna gick in på listan med femmor på bloggen. Och jag konstaterar att det inte är lätt att vara sträng mot sina gamla älsklingar. Den slitna klyschan Kill your darlings, gäller inte i det här fallet, åtminstone inte för mig. Om jag älskade dem förr, älskar jag dem nu. Så enkelt verkar det vara.

Femmorna

Av bloggens elva femmor var fyra av dem omläsningar:

Den norska resejournalisten Erika Fatland tog mig med storm och fick en välförtjänt femma för boken “Hoch oben: Eine reise durch den Himalaya”. Jag som trodde att det var i princip det tråkigaste man kunde ta sig för, att läsa om andras resor, fick en rejäl knäpp på näsan. Resten var gamla bekanta:

Årets utmaning

Utan tvekan de 1057 sidorna “Jakobsböckerna” av Olga Tokarczuk som jag ägnade december månad åt. Det var härligt att ha draghjälp av Karenina och det tog ett par hundra sidor innan jag ens begrep vad det var jag läste. Men sedan blev det spännande och jag har faktiskt tänkt att den är en bok som lämpar sig för omläsning. Den är så komplex att min begränsad hjärna inte klarar av att greppa alla facetter i en tagning.

Årets segaste

Jag kollade upp om “Mot paradiset” av Hanya Yanagihara verkligen inte hade haft fler sidor än “Jakobsböckerna” av Olga Tokarczuk. Nej, det hade den inte. Den var bara så oerhört seeeeeeg, att det kändes som om den hade haft tusentals sidor. Än en gång påmindes jag om att kanske ägna en sekund åt att läsa vad boken handlar om innan jag skriker “den författaren gillar jag, hit med boken!”

Årets tunnaste

Charlotte Perkins Gilmans “The yellow wallpaper” på 64 sidor var tunnast och jag skulle ljuga om jag påstod att jag kommer ihåg vad den handlade om. Den gick spårlöst förbi och det trots att så många intygat att den gav dem ett feministiskt uppvaknande. Antingen var jag redan klarvaken innan jag började läsa eller så sover jag en törnrosasömn som inte kan avbrytas. Döm ni – jag verkar ju inte vara rätt kvinna på rätt plats.

Årets överraskning

Liza Marklund är ingen av mina favoriter, men med nya deckarserien “Polcirkeln” slog hon mig med häpnad. Precis så vill jag ha en deckare! Lagom mycket igenkännande, blandat med spänning och överraskande slut = toppen!

Årets skrattfest

Att Augustin Erba kan vara rolig, vet alla DN-läsare. Hans kåserier är skojiga och får mig att småle, men kortromanen “Den unge Walters lidande” fick mig flera gånger att skratta rakt ut.

Årets revansch

När jag läste Sofia Rönnow Pessah debut, önskade jag mig en överkorsad geting i betyg och fotograferade den på kanten till en soptunna till instagramkontot. När förlaget bad mig skriva om “Välj mig”, blev jag först förvånad, sedan tänkte jag att de antagligen inte hade läst vad jag skrev utan bara att jag hade skrivit om den. Och döm om min förvåning: den här var riktigt, riktigt bra! Man skulle kunna säga att Sofia Rönnow Pessah utnyttjar hela betygsskalan eftersom hon med den här kammade hem full pott. Tack förlaget Wahlström & Widstrand för läsupplevelsen! Jag hade sannerligen inte läst den om jag inte fått den upptryckt i fejset – och då hade jag verkligen missat en mycket bra bok.

Årets sämsta

Här blir det jämnt skägg mellan nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs “Efterliv” och ukrainaren Serhij Zjadans “Depeche Mode”. Tack, men nej tack. Ingen av dessa herrar kommer att få en andra chans hos mig.

Årets bokcirklar

Jag har varit kass på att vara med i vår svenska bokklubb i Hamburg under året. Jag tror att det är en kombination av att jag jobbat alldeles för mycket på kvällarna, varit ofta i Sverige och att de valt böcker som jag inte varit sugen på.

Den digitala bokcirkel “Läsa jorden runt” har funkat mycket bättre, just eftersom den är digital och jag har kunnat vara med en timme oavsett var jag befunnit mig. Det har varit superkul att bredda läsandet rent geografiskt och det är en sann fröjd att vara med.

Tillsammans med min syster i Göteborg och min mor i Svenljunga har jag haft en bokcirkel vi kallat för “Elvan” (eftersom vi alla bor på gatuadressen nummer 11 i olika städer). Här har vi i år lyssnat på de två böcker om Betty “Räkna hjärtslag” och “Värma händer” av Katarina Widholm. Vi ser otåligt fram emot del tre, men vi sticker definitivt emellan med en eller två andra böcker för så länge vill vi inte ha uppehåll. Vi brukar ses över whatsapp och prata när vi lyssnat i ungefär två timmar. Sedan lyssnar vi i två timmar till och så pratar vi igen. Det funkar bra för oss och så lär vi nog fortsätta även i år.

Sedan har jag haft ett antal bokcirklar på jobbet också. Det är jätteroligt, men där är min roll förstås en annan.Min egen läsupplevelse och mina åsikter är oviktiga för det handlar om att få kursdeltagarna att formulera sig på svenska och att få igång en diskussion.

Läsutmaning 2023

I år har jag ingen direkt läsutmaning, men efter den för mig deprimerande listan till deutscher Buchpreis, har jag än en gång tänkt att jag vill hänga med bättre i den tyska utgivningen. Det får räcka som läsutmaning för mig i år, att försöka läsa mer tyskt.